A Question Of Lust
I don't know where to turn to
I have never been in this sort of relationship before
and I don't know how to act
I my actions may be wrong or over the line
I just want your body close to mine
feel your warmth
though we are quite different as people,
we have something that are the same
something only we can understand how passionate you can be about it
You see
I may say to much or seem a little desperate
I don't know, but
before you were that one and now I am
and you seemed very pleased with me
but now I just want more
and I try to tell myself I don't
but I can't help it
Why should it be so wrong then, huh?
It's just natural
I try to be open to others, and I am
I liked what we did and I know you do as well
now I'm that mood for 'you'
I don't really mind that
I just don't know how you feel
uncertainty
I know I must be open to be just one in the crowd
inconvenient
you do have more experience
but I know my tricks and they are quite effective so I'm not so underestimated
hm
funny
I just left one man that is obsessed with me
he was a wrong man, top to bottom
and now I want you to have some sort of obsession with me instead
just don't get any ideas and don't stop talking
it's been a while...
© Diana Malm thought 2009
This is bullshit
I am gone
someplace else
and you seek me
I redject you,
since nothings really working correctly between us
and has never
This is so ridiculous
'cause whatever I do
you think I just look down on you
what I think that really depends on
is that you do not look up to yourself
then how the hell should anyone else be able to do it?
if everything you do is to look down on you...
We are just wrong I guess,
if that's what you are saying,
I do not know what to tell you anymore...
© Diana Malm thought 2009
Speak and Spell
you can speak to me
without anything at all
you can look clear
all I need is that look
the look you gave me
those eyes that can give me
everything I need
and exactly
everything I need
is you
give me your longing eyes
they belong to me!
© Diana Malm poem 2009
Keep on screaming
I hear a telephone call
I can hear it's screaming my name
and I want to answer,
but it's out of my reach
I'm trying, I'm trying
but still,
I can't make it
I'm trapped where I am
I'm glued to this chair
and the chair
chained to the ground
nobody's here
nothing can help me now
I'm on my own
and all I hope,
is that I have the strength to believe
too much, and enough
to have the courage in this business,
making sure that,
that telephone, keeps on screaming
© Diana Malm pic 2008 and poem 2009
Suffer
I told you,
"he deserves to suffer"
but now that you actually takes those words to action,
I suffer with him.
Didn't thought I would,
after all the foolish things he has done to you,
I always stand on your side when it comes to this
but now,
I understand that no matter whose side you stand on,
as a friend you will always suffer,
as one of the relationship,
it doesn't matter,
you always suffer...
Jordbor
Natur, växtlighet, djurriket, mänskligheten och själar som gått vidare...
alla lever vi här,
på denna plats,
den har benämningen jorden.
Jorden är från början en plats alla vårdade och hjälpte till att vidareutveckla,
de försörjde deras plats där de fått en möjlighet som individ att berikas,
sedan en dag utvecklades människan.
Jorden blev en plats att utnyttja och vara egoistisk om,
en plats att se som disponibel och oviktig,
det var ju bara något som de skulle leva på under en kortare tid än det utanför sigsjälv.
Varför skulle man bry sig om det?
Människan började ta för sig mer än någonsin
och trackade även sin egen art,
förtryckte det som den ansåg vara mindre värdig
som djur av alla dess former och individer,
det såg människan till att förstöra.
Människan har förstört mycket i sin tid
och kommer endast fortsätta,
en cirkel med inget slut,
en cirkel jag önskar mänskligheten kunde avbryta,
eller att mänskligheten själv utplånades, för jordens eget bästa.
Det mänskligheten inte förstår, som går under dess egen hjärnkapacitet,
är att naturen och djuren som var här före oss,
är anpassat efter de förutsättningar och är uttänkt till det liv som fanns här,
innan mänskligheten.
Det mänskligheten som art, inte förstår,
är att naturen och djuren är det mest storslagna som någonsin kommer existera.
På den jord som vi alla kommer från.
Mänskligheten är den elakaste art och det dummaste som jorden och naturen någonsin utvecklat.
Mänskligheten förtjänar inte någon plats här och inget liv. Mänskligheten är en värsta fiende som man någonsin kan möta.
Min högsta önskan är att mänskligheten själv kommer kunna bevisa, och ändra det sätt jag ser på den. Min högsta önskan är att mänskligheten tar sitt steg tillbaka och inser att det enda sättet vi alla som organismer kan överleva vår egen existens, är att leva i symbios med alla andra invdivider som fanns här innan oss. Att vi alla stegrar tillsammans. Endast då, kommer vi alla inte enbart överleva, utan också leva.
Var vänlig se denna film: http://video.google.com/videoplay?docid=6361872964130308142
Vår i vingarna
säger att vädret är påväg att lätta
de sjunger om solen i vår
de säger att det är dags för dem att skaffa nya ungar
som de sedan ska få mata, beskydda och lära
de säger att de är trött på det grå
och att det är dags för dem att stanna
nu när det blir vår
de säger att de börjar få gråa hår
och att deras vingar inte klarar luften lika bra
de säger att andningen blir hård
och att deras ögon börjar se slutet av deras resa
det är därför de tänker göra sig en sista upplevelse
skaffa sig nya ungar
för att kunna ge dem sin livsresa
berätta om vilka marker som är bäst att landa på
vilka vatten som man ska dricka ur
och att alltid följa solen
men inte när den går ner,
för det är ingen idé
tala om för människorna när det är dags att börja plantera nya blommor
och förstås kunna bygga nya bon på utsidan av deras
men det sista de kommer dela
är att ta vara på livet
och att göra varje dag en ny
för att respekteras, älskas och känna efter
vart strålarna växer sig starka
© Diana Malm poem 2009
Ett sista ord
Missförstånd
är något jag hatar mest av allt.
det var såhär det skulle bli,
vi hittade varandra när vi träffades,
för vi behövde varandra då.
allt händer av en anledning, en mening,
det tror jag starkt på.
vi har helt enkelt fått struktur på livet
och om vi klarade oss utan varandra när vi på varsitt håll byggde upp det,
behöver vi nog aldrig mer det heller.
det jag tycker är fördjävligt
är att du har stake nog att anklaga mig om mina val,
tro att du är bättre än någon annan,
där tog jag illa upp.
att jag valt fel och att du skulle vara bättre dessutom,
sådant hatar jag också,
lika mycket som jag hatar missförstånd.
man ska aldrig döma varandra.
jag säger inte att jag är bra på att låta bli,
men du gick över gränsen.
varför skulle man vilja framställa sig själv som bättre än någon annan man inte ens känner?
sådan har jag ingen som hellst förståelse för.
vi behöver inte längre det vi en gång hade,
det är meningen att det skulle bli såhär,
allt kommer gå bra, på varsitt håll.
du har fått mer självkänsla känns det som,
mer insikt om dig själv att du är stark nog att säga nej
till vad som du vet kommer skada dig.
bra för dig, det gör mig bara glad.
så jag säger nu farväl,
till det som en gång var och som behövdes,
till det som nu växt ifrån och blivit självständigt.
farväl.
Nallen, en tröst mot något hårt
Förlåt.
Här är min bikt till dig.
jag vet att det är mitt fel,
allt utav det,
men jag kunde inte leva med mig själv
och känna som att jag bedrog er båda.
det var en tid för längesedan,
en tid då ljusen tändes och steg mot himmelen,
en lycklig men så olycklig tid,
då jag bröt vårt band,
vårt uppbyggda förtroende...
jag tvingar dig inte att bara börja igen,
eller ens vara artig mot mig,
det är ju trots allt mitt fel
och jag borde nog straffas för det också.
allt jag säger är att det vore synd,
jag har förklarat för dig varför jag tog det beslut som jag gjorde,
hoppas du förstår min sida av saken,
trots det hinder som finns,
att jag nu längre inte existerar i dina ögon.
jag saknar någon som man kan reflektera sina synder med,
en sådan person finns inte för mig idag,
men jag hoppas att han återuppstår...
hopp,
att denna man kan förlåta det brott jag begått,
mina synder.
ta emot de syndabekännelser jag nu sagt,
och ge mig förlåtelse.
hur patetisk får man bli, dethär är ju allt mitt fel!
Det lilla inom dig
utanför din egen ingång lägger sig ett pussel,
ett mönster
en avspegling på vad som finns innanför ditt fönster
det lilla inom dig
som genomskinligt tillslut blir stort och uppenbart
dess storlek, enorm!
som ett lagt pussel...
hur människan står ut
hur det mentala kan klara av så mycket påfrestningar
det är det enda som jag respekterar människan för
allt annat är bara skit,
smuts,
ondska
i det mörka glittrar ondskan som diamanter
där trivs den
hos människan
hos det trängsta utrymme utanför universum
där glittrar alla ondskans diamanter...
Akta dig för taggtråden
att jag gjort något fel
att du skulle ta upp telefonen och slå,
slå blåljusets nummer
att jag hade gjort något lagligt fel
det som är väldigt självklart
men som jag bara utnyttjade av nyfikenhet
jag visste bättre
men min mening var inte illa menad
därför tog jag illa upp av din oartighet
varför kan jag inte släppa detta?
det borde ju bara flyga förbi
men det sitter i mig, efter flera timmar...
jag gjorde ju inget fel, jag ville inget illa göra, någon alls
men jag tror att jag vill att du ska veta det,
och det är därför det cirkulerar i mig fortfarande
och jag har ingen aning om hur jag ska få dig att veta,
att jag är ledsen över att du inte kunde se,
vad jag egentligen ville,
vilket var ingenting mer än att ha ett litet koll på vad som existerar runt omkring mig.
my intentions are good!
Gud, ge mig näring.
jag saknar kärlek.
Gud,
jag saknar helighet.
Gud,
jag saknar att få ha någon vid min sida.
Gud,
jag saknar dimman, oklarheten som blir vid känslan av kärlek.
Gud,
jag saknar allt det som man får med ett förhållande.
allt det svåra, allt det som betyder något, allt det lyckliga och allt detdär man inte kan få nog av.
Gud, jag vill inte ställa mig frågor.
jag saknar kärleken. om du bara kunde förstå hur mycket jag saknar den. saknaden har blivit tårar. och jag känner den salta smaken. ge mig inte det jag behöver, ge mig det alla borde få som en näring, var dag.
Jag behöver dig vid min sida. Visa dig för mig, snälla. Det är nu jag behöver dig. Allt jag hoppas på, är att du även, behöver en sådan som jag.
Rushing to fast
stepping through
want to achieve life
all its possibilities
we go forward
take no care of life
take no care of the world
of our platform
so much that it has given us
that we just ruin
think
not strange that nature come against us
how angry our earth must be
its our fault
so much it has done for us
and we just think
that we have the right to destroy everything that
we ever got
that doesn't mean that it is ours
if I would be the earth
I would also be furious at humanity
© Diana Malm thought 2008
Rusning
tar oss fram
vill uppnå livet
alla dess möjligheter
vi tar oss fram
alldeles för fort
tar icke vara på livet
tar inte hand om världen
om vår plattform
så mycket som den gett oss
som vi bara förstör
tänk
inte konstigt att naturen säger emot oss
tänk vad arg vår jord måste vara
det är rätt åt oss
så mycket den gjort för oss
och så bara tror vi
att vi har rätten att förstöra allt som
vi någonsin fått
det betyder inte att det är vårt
om jag vore jorden
skulle jag också vara ilsken på mänskligheten
Stilla mitt sinne
Som en vind
blåser snöns kalla dimma
över skogarnas skuggor
där står du
du ängel
en uppenbarelse
vilsna vindstyrkor
har hittat hem
där står du
du tar dig fram
genom den tjocka dimman
du bara finns där
endast jag och du
ute bland ingenstans
inte någon geografisk plats är detta
endast ett lugnt, stilla sinne
du står där nu
omfamnar mig
får mig att vila
att stilla mitt sinne
över skogarnas mörka skuggor
har du stillat mig
där
du har inte övergett mig
bara lämnat mig för stunden
du kommer komma tillbaka
jag kan känna det
hit,
till denna plats
den existerar inte på jorden
bara i ett sinne
jag brukar gå dit
möta dig
min ängel
jag vet inte riktigt vem du är
men du bara finns där
mellan den täta dimman
över ängarna
så står du där
när ett sinne
behöver stillas...
